De första åren

Klubben bildades 1939, året efter det första världsmästerskapet. Då var medlemsavgiften 2 kr och 50 öre. Kanothuset låg nedanför den gamla Kustartilleri-staben på södra sidan av Vaxholm. Efter en tid byggdes ett kanot- och klubbhus på Norra sidan av Vaxön av medlemmarna själva. Det innebar ett lyft för verksamheten, med många duktiga kanotister under början av 50-talet, bland dem Curre Hagstedt och Stickan Andersson, vilka båda även var aktiva som ledare och i olika muppgifter under många decennier framåt. 

60- och 70 talen

Efter en down-period i slutet av 50-talet tog verksamheten fart igen under 60- och 70 talet med ledare som Tore Blomberg,  och Bengt Mölleberg. Ett stort antal aktiva gjorde fina resultat, främst i ungdoms- och juniorklasserna. Bland alla dessa var Gunnar Blomberg en av Sveriges alla bästa juniorer med bland annat ett JSM-guld över 500 meter. Andra namn var Bengt Andersson, Ingemar Jacobsson, Stefan Lundberg samt Tryggve, Lennart och Leffe Hansson, Stickan Vinterdahl och Åsa Agger. Gunnar, Ingemar och Lennart ingick i den kärntrupp som tillsammans med Stefan Gustafsson ledde klubbens arbete med Världsmästerskapen 1996. Där arbetade även Bengt Andersson hårt. Benke, som i hela sitt liv var en verklig eldsjäl i klubben som ledare och materialförvaltare, gick bort i en trafikolycka strax efter VM. En stipendiefond upprättades till Benkes minne, ur vilken klubbens aktiva fått stipendier årligen alltsedan dess.

80-talet

90-talet 

Det finns två ord som beskriver 90-talet allra bäst: Succe och Tillväxt.

VM 1938 - det första ICF-världsmästerskapet i historien!

VM avgjordes på Norra Vaxholmsfjärden, med målet för kortloppen mittför Kronudden med Norrberget som idealisk naturlig läktare. Bland publiken fanns Gert Fredriksson, då 17 år och blivande världsstjärna VM gjorde att han bestämde sig för att satsa. Vid VM -96, 6 OS guld senare, var han en uppskattad gäst som även paddlade 21 km i veteranklassen.

VM-förläggningen i tält på planen nedanför gamla KA-staben i Vaxholm, där Söderfjärdskolan ligger i dag. Till höger ser vi Kalle Vidmark, gigant på sin tid, med flera VM-guld, vinna 10.000 meter tillsammans med ? 

VM 1996, det andra Världsmästerskapet i Sverige och det största maraton-VM någonsin fram till dags dato med 52 deltagande nationer. VM blev en fantastisk succe, med 15.000 åskådare och flera svenska guld. Hela Vaxholm var med, vi hade 400 funktionärer vilket var nära 10% av befolkningen på den tiden. En del skolor hölls stängda för att alla verkligen skulle få möjlighet att uppleva VM och ungdomarna att hjälpa till.

Invigningen satte publikrekord på kastellet, dit vi hade byggt bro. En mycket proffsig show av Vaxholmare med Vaxholmare för hela världen. Bland annat uruppfördes vår VM-hymn (klicka här), kompnerad av Thomas Wickström.

Vi tog ett antal nya initiativ (som vanligt !), bland annat var det vi som första gången arrangerade veteran-VM i form av åldersklasser för veteraner. Likaså kördes ett inofficiellt junior-VM. Båda dessa initiativ fick Internationella Förbundet att göra klasserna officiella några år efter och alla arrangörer efter oss har haft med dessa klasser. Vi TV-sände oxå loppen för första gången i maratons historia, med en 40-minuters sammandrag från Lördagens och Söndagens tävlingar i SVT. Sändingen på Lördagen hade högst tittarsiffror av alla program (näst efter aktuellt) unnder Augusti månad.

Arrangemanget planerades under två år och kampanjen för att få det kördes under ett år. Vi fick VM till Vaxholm på ICF kongress i Acapulco, där vi var med en presentation, efter en kampanj under ett år.  

Susanne Gunnarsson blev VM drottning med sitt guld i damklassen, efter en klassisk fight med Anna Hemmings från UK. Susanne sadlade om från sitt OS-guld i K2 över 500 meter tre veckor innan VM, vilket gav extra medial uppmärksamhet.

Magnus Sköldbäck och Tom Kranz , Sverige och Malmö, tog silver i K2, . Kolla publiken! Helt fantastiskt! Bryggan längst bort i bilden har sjunkit men folk står kvar ändå för att heja fram våra medaljörer!

Svenskarna (men inte vaxholmare) Maria Haglund och Susanne Rosenqvistnd, världsmästare i K2

Fullpackad läktare på Eriksö - vi hade 15.000 betalande åskådare och entreavgiften var 20 kronor.

90-talet började stort. efter en rad internationella och nationella arrangemang under slutet av 80-talet var det dags att ta sig an ett riktigt stort internationellt arrangemang. I Augusti avgjordes så Världscupfinalen i Maraton vid tävlingsplatsen på Eriksö, som fått härbergera så många stora och mindre tävlingar genom åren. Tävlingen samlade 20-talet nationer som inkvarterades på regementet KA1 indö. Invigningen hölls på lägret, med tal av Kanotförbundets ordförande Ebbe Carlsson, efter inmarch av trupperna till musikkår från söderhamnsplan. Banketten, med ett ståligt fyrverkeri, hölls i regementets nybyggda matsal på Rindö. En egen busslinje ordnade4s mellan tävlingsplatsen på Eriksö och förläggningen på Rindö. Arrangemanget sändes i den nystartade TV-kanalen TV 4 i sammandrag, den första världscupen som TV sändes. Då såddes oxå fröet till att söka ett Världsmästerskap igen, drygt 40 år sedan det förra

Slutsegraren Stefan Gusatfsson, ordförande i klubben och i ledningen av den totala världscupen innan den avgörande finalen, i tätklungan efter ett varv av två av den 42 km långa banan. Stefan servas av hustrun Ann-Sofie i lyftet på badplatsen vid Eriksö.